Flickorna på tåget

  • Bok,  Cia,  Flickorna på tåget

    Hundra pepparkakor senare

    Sitter vid ratten och kör genom decembermörkret.  Tystnaden är total. Inte från baksätet, där sitter pojkarna och tjattrar som vanligt. Om liv och banor, digitala spel förstås. Våra besök på språkcaféet påverkar inte dem på samma sätt, de bara lever på – som om det vore vardag. Det är det också förstås. En helt vanlig torsdag med tillhörande språkcafé. Jag däremot, blir tystare än tyst. Så många intryck att hantera. Andra människors livsglädje, famlande i en ny tillvaro och några slocknade blickar. Allt gör avtryck i min livsväv. Tänker på alla färgglada pepparkakshjärtan som pryder deras rum denna kväll. På barnens kreativa spritsande av kristyr och dekorerande med gnistrande strössel.…

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Rösten från 1942

    Jag reser med mina tankar och landar i finska Uleåborg försommaren 1942. Ingen vet numera vad som utspelade sig den dagen då Äiti tog de två äldsta barnen med sig till järnvägsstationen. Vad säger en mor till sina telningar, en femåring och en treåring, när hon inte vet vad hon sänder dem till? När hon skulle riskera deras liv om hon håller dem kvar i sin närhet. När hon inte vet vart de reser och vem de kommer att möta. Framför allt vet hon inte när hon ser dem åter. Den som är fem år och flyr ett krig är oändligt liten men blir i samma stund stor. Stor nog…

  • Bok,  Cia,  Flickorna på tåget

    En annan berättelse…

    Jag satt i en försommarträdgård och skrev på en annan berättelse. Den handlade om min hundramilavandring på Skåneleden och den handlade om varför jag påbörjade den. Den handlade om döden, sorgen som byggde bo på mitt huvud, vandrandet tillbaka till livet och upplevelserna längs vägen. Berättelsen handlade också om ett krigsbarn. 2015 blev jag avbruten. Volontären