• Flickorna på tåget

    Bitterljuv

    Det låg en bok i brevlådan. En bok som jag längtat efter att få läsa. Cias bok. Boken om det finska krigsbarnet och några unga män från Syrien och Afghanistan. Boken om integration i ett Sverige som inte alltid är så ljuvligt och fördomsfritt som det viskades om på flyktvägen. Boken om den förtvivlan som att vänta på ett uppehållstillstånd kan innebära. Boken om tillfredställelse att kunna göra skillnad. Boken om och av en volontärs första mötet med människorna på flykt och den känslofyllda vägen framåt med en massa ”jäkla anamma”. En bitterljuv bok som jag varmt rekommenderar. Lotta Sjölin Fredriksson

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Prinsen från bergen

    Han mindes mest bergen, de gulockrafärgade sluttningarna upp mot de violetta och ibland purpurfärgade jättarna och deras omätliga storslagenhet. Hans pappa brukade säga att de såg ut som vida fält med blommande saffranskrokus, gissa om de hade varit rika då. De var i alla fall hans vänner, de solbelysta vänliga bergen, men också hans största utmaning. Bergen var oövervinnerliga, bergen regerade. De bestämde det karga klimatet, att grödorna endast hade en kort sommar att växa. De bestämde den magra jordmånen. De bestämde att transporter hit och vidare krävde mycket människomod. Och att den som blev sjuk, skadad eller förlöste sitt barn kunde få betala med sitt liv. Det fanns inget…

  • Cia,  Flickorna på tåget,  Nature

    Naturen som arena

    Fem fantastiska år som volontär och medhjälpare i projektet ”Naturen som arena för integration” ger så mycket inspiration. Totalt har de fem åren gett möten i naturen med över fyratusen personer. Läs min text i foldern ”Naturen som arena”, den kommer också att presenteras i ett kapitel i boken ”Flickorna på tåget”. Du hittar texten här: https://www.skanskalandskap.se/utomhuspedagogik/integration/naturen-som-arena-for-integration

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Flickan & utflykten

    De packar åter sina väskor och åker med smugglarbilen till Medelhavets strand, så vackert och så oändligt stort. Flickan har aldrig sett något liknande, som en vid öken men ändå inte. Det stora blå böljar lättsamt och glittrar som den klaraste stjärnhimmel. De doppar exalterat sina händer och fötter i det salta vattnet. Mamman säger att hon är orolig, hon och barnen har aldrig känt på något så här stort vatten tidigare och de kan inte simma någon av dem. Flickan tycker mest det är spännande och vackert. I vattenkanten ligger en stor gummibåt och i skogsbrynet rör sig väntande resenärer oroligt. När pappan ser dem börjar han också bli…

  • Bok,  Flickorna på tåget,  Nature

    Affsoffues

    Om jag minns rätt var det en gråskum och fuktig höstdag när jag stod inför den stora stenen. Jag hade tidigare under promenaden checkat upp några bronsåldersgravar och par intressanta torpruiner. Fotograferat dem och antecknat. Minnesstenen var avlång, ungefär tre meter på längden, eller enligt beskrivning 5,5 alnar lång, 3 alnar bred och 1½ aln tjock. Det var förhållandevis lätt att ta sig fram till den, även om lövskogen var tät med tjocka busksnår. En liten stig ledde mig fram till stenen och till min stora förvåning hittade jag en gammal informationsskylt intill. Den berättade att stenen från början var en enkel gränssten, men att den för över fyrahundra år…

  • Bok,  Cia,  Flickorna på tåget,  Nature

    Ekorren

    Reste jorden runt idag, på bara några timmar. Började med Kenya och upplevde elefanter och giraffer. Hamnade sen bland björnar i Bosnien och därefter raka vägen till Libanon. I stallet bräkte får och getter och två hundar var hjälpredor. Den ena ville bara ha kokt kött, den andra åt allt som serverades.Det är alltid lika spännande, ger oändligt många synvinklar och nya tankar – att vandra med nyanlända.Som en ekorre inför vintern samlar jag; upplevelser, tankar, energier och leenden. Många leenden, hela bussen full faktiskt.Det där samlandet är viktigt för mig. För att försöka förstå, bygga broar mellan oss. Skapa egna slutsatser, inte överta begagnade. Naturen ger oss chansen att…

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Ljuset från Syrien

    Om han ändå fått stanna kvar, i soluppgångarnas land och de många templens stad. I staden där morgonsolen växer som ett lysande klot rakt upp ur den Syriska öknen, likt en glödgande glasboll ur en tusengradig ugn. Precis den sanden som också gett upphov till glas med utsökt lätthet och lyskraft under minst 2000 år. Glasblåsarna härifrån var världskända, och landet ansågs vara glasets vagga. Han tänkte på de svettiga och minutiöst noggranna männen, på deras heta ugnar och deras roterande glödbollar. Han tänkte på glaskraset som låg bredvid, och att han själv var lite som det handblåsta glaset. Som skärvorna. Hans stad var den som omslöt den uråldriga fästningen.…

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Att ta emot ett barn

    Sverige, Nordskåne, maj 1942 Det går som löpeld genom landet: Finlands sak är vår! Och en av de insatser man kan göra för broderslandet är att ta emot ett krigsbarn med öppna armar. Det samtalas friskt om detta i kyrkan, ja, i lanthandeln också och till och med i deras egen sybehörsaffär. Egentligen verkar nog Sverige mer intresserade av att ta emot barnen, än Finland att sända iväg dem. Behovet av att göra gott är enormt stort. Ester och Arvida har diskuterat saken noga och tagit beslutet, det finns utrymme för ännu en person i deras hem. Ett litet barn! De har ansökt och precis fått beskedet att de anses…

  • Bok,  Cia,  Flickorna på tåget

    Vår Mohammad

    ”Hi Cia, I want to tell you someting and not now. Can you come to camp?” Det blinkar till i telefonen när meddelandet landar hos mig. Jag skulle vilja veta mer om vad han vill berätta, vår Mohammad, men det är trassligt med översättningarna arabiska – svenska så jag avstår. Han har inte lärt sig engelska så jag gissar att någon vän hjälpt honom skriva. Trots att vi inte träffats så många gånger har han min tillit. Jag ser det i hans blick, han skojar inte. För honom är livet på allvar. Det finns inget ytligt hos den pojken, han är som en svart tjärn i myren. Där tillvaron är…