• Bok,  Flickorna på tåget

    Prinsen från bergen

    Han mindes mest bergen, de gulockrafärgade sluttningarna upp mot de violetta och ibland purpurfärgade jättarna och deras omätliga storslagenhet. Hans pappa brukade säga att de såg ut som vida fält med blommande saffranskrokus, gissa om de hade varit rika då. De var i alla fall hans vänner, de solbelysta vänliga bergen, men också hans största utmaning. Bergen var oövervinnerliga, bergen regerade. De bestämde det karga klimatet, att grödorna endast hade en kort sommar att växa. De bestämde den magra jordmånen. De bestämde att transporter hit och vidare krävde mycket människomod. Och att den som blev sjuk, skadad eller förlöste sitt barn kunde få betala med sitt liv. Det fanns inget…

  • Cia,  Flickorna på tåget,  Nature

    Naturen som arena

    Fem fantastiska år som volontär och medhjälpare i projektet ”Naturen som arena för integration” ger så mycket inspiration. Totalt har de fem åren gett möten i naturen med över fyratusen personer. Läs min text i foldern ”Naturen som arena”, den kommer också att presenteras i ett kapitel i boken ”Flickorna på tåget”. Du hittar texten här: https://www.skanskalandskap.se/utomhuspedagogik/integration/naturen-som-arena-for-integration

  • Bok,  Flickorna på tåget

    Ljuset från Syrien

    Om han ändå fått stanna kvar, i soluppgångarnas land och de många templens stad. I staden där morgonsolen växer som ett lysande klot rakt upp ur den Syriska öknen, likt en glödgande glasboll ur en tusengradig ugn. Precis den sanden som också gett upphov till glas med utsökt lätthet och lyskraft under minst 2000 år. Glasblåsarna härifrån var världskända, och landet ansågs vara glasets vagga. Han tänkte på de svettiga och minutiöst noggranna männen, på deras heta ugnar och deras roterande glödbollar. Han tänkte på glaskraset som låg bredvid, och att han själv var lite som det handblåsta glaset. Som skärvorna. Hans stad var den som omslöt den uråldriga fästningen.…