Bok,  Flickorna på tåget

Att ta emot ett barn

Sverige, Nordskåne, maj 1942

Det går som löpeld genom landet: Finlands sak är vår! Och en av de insatser man kan göra för broderslandet är att ta emot ett krigsbarn med öppna armar. Det samtalas friskt om detta i kyrkan, ja, i lanthandeln också och till och med i deras egen sybehörsaffär. Egentligen verkar nog Sverige mer intresserade av att ta emot barnen, än Finland att sända iväg dem. Behovet av att göra gott är enormt stort.

Ester och Arvida har diskuterat saken noga och tagit beslutet, det finns utrymme för ännu en person i deras hem. Ett litet barn! De har ansökt och precis fått beskedet att de anses lämpliga. De båda kvinnornas största intresse är annars vackra textilier, mode och skapande. I synnerhet Ester, hon hade mer än gärna framlevt sitt liv i modehusens Paris. Men tillvaron är som den är och även Paris är indraget i kriget, en sybehörsaffär i en by i nordliga Skåne ger dem både trygghet och tillräckligt med möjligheter att få uttrycka sin kreativitet. Nu är det alltså dags, den lilla familjen ska strax bli tre!

Det är möjligt att Finlands sak är vår, men nu är flickan deras.