Affsoffues

Om jag minns rätt var det en gråskum och fuktig höstdag när jag stod inför den stora stenen. Jag hade tidigare under promenaden checkat upp några bronsåldersgravar och par intressanta torpruiner. Fotograferat dem och antecknat. Minnesstenen var avlång, ungefär tre meter på längden, eller enligt beskrivning 5,5 alnar lång, 3 alnar bred och 1½ aln tjock. Det var förhållandevis lätt att ta sig fram till den, även om lövskogen var tät med tjocka busksnår. En liten stig ledde mig fram till stenen och till min stora förvåning hittade jag en gammal informationsskylt intill. Den berättade att stenen från början var en enkel gränssten, men att den för över fyrahundra år sedan fick namnet Valdemars sten och en helt ny innebörd. Jag tittade med förvåning på platsen när jag insåg att det var en personlig gravplats, åt en ung pojke vid namn Valdemar som en gång stulit en silversked från Möllerödsgården.Långt senare sitter jag på motsatt sida sjön och lyssnar på en kvinnas berättelse som osökt får mig att åter igen tänka på den där unga pojkens straff – affsoffue med svärd.”